Namnet celiaki och symptombeskrivningen finns redan beskrivet under det första århundradet efter Kristus av den grekiska läkaren Aretaeus av Kappadokien. Han döpte det till "koiliakos" efter grekiskans "koelia" (buk). Hans beskrivning av sjukdomen löd: "Om magen inte kan bibehålla mat, den passerar osmält och rå och inget tas upp av kroppen så kallar vi sådanna människor celiaker."
Glutenintolerans eller celiaki är en sjukdom som orsakar skada på tunntarmens slemhinna. Glutenintolerans ska inte förväxlas med Spannmålsallergi eller det vanligen förekommande uttrycket glutenallergi som är en tidigare benämning på spannmålsallergi.
Glutenintolerans eller celiaki är en autoimmun sjukdom där det finns antikroppar mot ett i glutens förekommande glykoprotein. Beroende på vilket sädesslag det handlar om är glykoproteinet antingen gliadin (vete), sekalin (råg) eller hordein (korn). Antikropparna som bildas är mot gliadiner, men både secaliner och hordeiner är så lika att de också sätter igång immunförsvaret. Avenin, prolaminet i havre, verkar inte vara lika benäget att skapa ett immunsvar.
Glutenintolerans behöver man inte födas med, det är något som kan uppkomma även senare i livet. Som vid de flesta autoimmuna sjukdomar är fler kvinnor än män drabbade och i Sverige räknar man med att ca 1 procent av befolkningen är drabbad. Hur sjukdomen uppkommer är inte säkerställt men en tysk forskargrupp hittade 1997 en viktig pusselbit
[2] när de identifierade transglutminas som ett
antigen i sjukdomen. Detta, och att 95% av de med glutenintolerans har
haplotypen HLADQ2/DQ8, har dock gett många ledtrådar.
Gluten består av de två peptiderna gliadin och glutein som båda är immunogena och resistenta mot nedbrytning i tarmen. Av okänd anledning kan dessa två peptider tränga igenom tarmens slemhinna i situationer där slemhinnan försvagats av exempelvis en tarminfektion. Därefter kommer transglutaminaser katalysera en deamidering av peptiderna vilket bildar starkt immunogena epitoper. I genetiskt betingade individer alstrar immunsystemet en reaktion mot epitoperna och även mot transglutaminaset. Följden blir inflammation och rekrytering av leukocyter till tarmsystemet med villusatrofi som följd.
SYMTOM:
Symptomen är kopplade till malabsorption i tunntarmen. När immunsvaret reagerar mot en prolamin (exempelvis gliadin) i en överkänslig person sätts en inflammation igång i tarmen som förstör dess villi och därmed drastiskt minskar den yta som finns tillgänglig för upptag av alla näringsämnen. En person med celiaki kan uppvisa bristsymptom då upptag av alla vitaminer och även protein, fett och glukos är hämmat.
Det finns dock vissa tecken som ska föranleda misstanke om celiaki.
Viktminskning (hos barn frånvaro av viktuppgång / barnet följer inte tillväxtkurvan)
Diarré/stor avföringsvolym/gasbesvär. Steatorré (fett i faeces) är ett tecken på malabsorption av fett.
Trötthet/svaghet
Infertilitet
Förstoppning
Vitamin-, mineral- eller blodbrist
Patienter med celiaki löper ökad risk för bland annat diabetes, sköldkörtelsjukdom, och osteoporos (benbrott, frakturer). De vanligaste dödsorsakerna bland patienter med celiaki är cancer och hjärtkärlsjukdom
VAD HÄNDER OM MAN FUSKAR:
Det finns rapporter om att sjukdomen hos unga har läkt, men om man diagnostiseras som äldre är risken stor att det är ett livslångt tillstånd. Om en glutenintolerant person ändå äter gluten kommer en inflammation av tunntarmen följa och metalloproteinaser (MMP) utsläppta av immunceller kommer leda till villusatrofi och minskad absorptionsyta.
